Allmänt om plankton

I vattnet lever ett överraskande stort antal växter …

och djur.

Plankton betyder ’kringdrivande’ efter grekiskans ord planktos. På finska har plankton tidigare t.o.m. kallats för ”keijusto”, de flytande.

Det finns många olika grupper av växtplankton, bl.a. grönalger, kiselalger, dinoflagellater och blågröna alger. De blågröna algerna är vetenskapligt taget bakterier men påminner om algerna, vilket ledde till att de i planktonforskningens barndom började kallas alger. Den riktiga termen är dock cyanobakterier.

Det finns också många grupper av djurplankton: hjuldjur, vattenloppor och hoppkräftor är de viktigaste.

Precis som på land växer växterna med hjälp av solens ljus och tar upp de näringsämnen de behöver från vattnet – de är alltså producenter.

Djurplankton är i sin tur antingen växtätare eller köttätare, alltså konsumenter.

Om det finns tillräckligt mycket näring, så växer växterna – precis som på land. Om det finns tillräckligt mycket djur (konsumenter) hålls växterna i schack. Om tillgången på näringsämnen eller andra miljöfaktorer i vattenmiljön förändras syns förändringarna väldigt snabbt i algerna, samt efter en kort fördröjning i djurplanktonet. Och därefter i fiskarna. Om det finns ett överflöd av näringsämnen uppstår det en s.k. algblomning. Blommor bildas inte, men vattnet får en egendomlig färg.

Genom att studera plankton, mängden och artsammansättningen, får man fram information om vattnets tillstånd som inte avslöjas med hjälp av enbart kemiska eller fysikaliska studier. Dessutom är planktonorganismerna sköna att skåda! Ta en titt i mikroskopet, du med.