Växtplankton

Som analysresultat får man – beroende på metoden– listor över algarter, deras biomassa och täthet. Antalet algarter beror på vattnets näringsämneshalt och andra miljöfaktorer som t.ex. vattnets konduktivitet. Vanligtvis finns det cirka 40–100 arter i ett enskilt prov. Biomassan varierar vanligtvis mellan 0,2–2,5 mg/l. Tätheten beror i stor utsträckning på algernas storlek: ju mindre arter, desto större algtäthet.
Det finns flera olika index för växtplankton med hjälp av vilka man försöker förenkla de erhållna uppgifterna, men en kunnig algexpert ser ännu djupare och kan tillhandahålla information som inte framgår ur indexen.

 
Analysmetoderna
Mest omfattande resultat för växtplanktonanalyser får man genom att använda den kvantitativa metoden. Utöver artlistan får man då fram även biomassan och tätheten. För obligatoriska kontroller och uppföljningar används alltid den kvantitativa metoden.

En beskrivning av de olika metoderna finns här på finska: Kasviplanktonin laskentamenetelmät.

För vattenverkens blåalgövervakning har Valvira egna anvisningar: Förfaranden för tryggande av
hushållsvattnets kvalitet. Blågrönalger och toxiner som de alstrar. Anvisning 5/2016.

Provet kan även undersökas enbart kvalitativt eller semikvantitativt, vilket resulterar i bara en artlista (kvalitativt) eller utöver artlistan även i en uppskattning av arternas relativa förekomst (semikvantitativt). Dessa metoder är passande när man vill ha en översiktsbild av växtplanktonet.